smått ångest och smått seriöst

Nyårsafton, 2008 nästa. Lite smått ångest. Mycket som ska hinnas med. Studera, Jobba, Åka tillbaka till London, Fylla 21, bli lite smått seriös sådär liksom. Om man bara kunde bli lite smått seriös på alla håll. Det är otroligt hur känslomässigt förändrad man blir bara av att komma tillbaka till Eksjö. Let me go home!

If I don't say this now I will surely break As I'm leaving the one I want to take

Vart är mitt London?

Vart är Camden? Vart är Wolrd's End? Vart är Underworld? Vart är våra kvällspromenader emma? Vart är vårt Nero emilie? Josefin o Emlan vart är ni?! Vart är dansgolven? Vart är den lille söte i baren?! Vart är öldrickandet?! Vart är min cornershop? Vart är Hock?! Vart är mitt London?

A thousand trees

Standing at the bus stop with my shopping in my hands
And I'm overhearing elder ladies
As the rumours start to fly
You can hear them in the school yard
In the scrap yard
In the chip shop
In the phone box
In the pool hall
At the shoe store
Every corner turn around
It started with a school girl
Who was running
Running home to her Mum and Dad
Told them she was playing,
in the change room of the local foorball side
They said tell us again,
she told them again,
tell us the truth,
they find it hard to believe
'Cause he taught our,
he even trained me,
taught our John who's a father of three
Only takes one tree, to make 1000 matches
Only takes one match, to burn A thousand trees

panik

Då var det redan onsdag, eller till och med torsdag om några minuter. Sen är det fredag, sen lördag, sen söndag, sen måndag, sen tisdag, sen onsdag, sen torsdag, sen fredag igen o då åker jag hem. Och jag vet inte riktigt hur jag känner inför denna hemresa! Det börjar bli lite panikartat i mitt huvud.

Kändes som att hemresan blev lite mer verklighet när jag skickade med massa saker hem med Josefin. Ännu mer verklighet när alla man räknar dagarna. Inte det att jag räknar dagarna tills jag åker härifrån utan mer att jag räknar dagarna tills jag slipper det här jobbet, sex arbetsdagar kvar! yeey

Allvarligt talat

Finns det en mer deprimerande låt?!?!

Incompatible, it don't matter though
'cos someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
You're not easy to find

Is it possible Mr. Loveable
Is already in my life?
Right in front of me
Or maybe you're in disguise

Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why
I'm on my own
If there's a soulmate for everyone

Here we are again
circles never end
How do I find the perfect fit

There's enough for everyone
But I'm still waiting in line