Nu är jag hemma. Okej jag har varit hemma sen i torsdags, för tro det eller ej men hem kom jag tillslut! Det var lite skumt faktiskt ska jag säga. Här står tiden still.
Josefin hade ju fått för sej att springa stadsloppet! Vilket hon får för sej varje år iofs. Så stod o väntade på att hon skulle springa förbi ett tag så man fick heja lite!
Lördagen var det fest, färden bar av till Nässjö. Hade jätteskoj, Josefin försvann dock efter ett litet tag! Man kan inte vända ryggen till henne i fem minuter utan att hon försvinner! Och ingen mobil hade klanten med sej! Så hem åkte vi utan henne för att sedan få ett samtal från okänt nummer. Det var dock ingen okänd röst på andra sidan, det var en redlös josefin! Den rösten har man hört alltför många gånger...Utvecklar inte vart hon tagit vägen, men jag tror det går att lista ut.
Så nu sitter jag här och finner det oerhört svårt att komma ihåg att jag faktsikt har Å Ä och Ö på det här tangentbordet. Behöva vänja sej vid en sak o sedan vänja tillbaka sej är jobbigt.
All that I am
All that I ever was
Is here in your perfect eyes
They're all I can see
I don't know where
Confused about how as well
I just know that these things
Will never change for us at all
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world
Forget what we're told
Before we get too old
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar