Nu har det snart gått ett halvår här. Ett halvt år. Halva 2007. Det är mycket. Och det har hänt så fruktansvärt mycket, och man har växt så fruktanvärt mycket.

Det som är oerhört tungt är att inse att ens gammla vänskapskrest glider längre o längre bort. Det jag fruktat mest av allt, jag klarar mej inte utan mina Eksjödamer! Men sanningen är att det gör jag. Och det känns skumt. Men ibland slår det mej hur mycket jag saknar dom, och kommer sakna dom. Nu låter det som att jag aldrig mer kommer se dom, så är ju inte fallet, men vi är så grymt olika och kommer befinna oss på så fruktansvärt olika platser i världen. Det är dock skönt att veta att dom inte försvinner bara för det.

I am a little divided Do I stay or run away And leave it all behind?